Sundiraas quærn 1427

Sunnerås har gamla anor, långt in i historisk tid. Skrivkunnigheten var då inte allmän.

Den behärskades bara av präster, klockare och bruksherrar i viss mån.

Då hette Sunnerås Sundira. Förleden kan vara ett ånamn, Sundira = ån belägen i söder, med efterleden quærn = kvarn, och gard = hägnad, hemman, gård.

Blomstring 1438

Stavningen var varierande, särskilt i dessa gränstrakter mellan Sverige och Danmark. Dessutom lät tungomålet så som folk stavade, med diftonger: jul=jiola, ljus=lios, hjul=hiola, djur=dior, 1=åit, 2=to, 3=trei, 4=föur, 5=fem, 6=seks, 7=siour, 8=acht, 9=ni, 10=ti.

Blomstring skedde på landsbygden efter det att danska högfrälsets stormän drivits bort. Bönderna gick samman och byggde skvaltkvarnar som ersatte kvinnornas tunga malning av säd. På bondens årder fäste de en vändskiva, som luckrade upp jorden mycket bättre.

Hårdare tider 1500

Men här kring Sunnerås, i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark, började gränsstriderna öka, både mot danska och svenska högfrälse. Med Dackefejden 1542-43 kulminerade dessa strider, och när den slogs ner, blev det hårdare tider.

Skatt

Våra bönder kom att få betala allt högre skatter, medan adelsprivilegierna kom att ge adeln alltfler förmåner. Adeln fick handla utan tull, befriades från nya skatter, hade ensamrätt på jakt och fiske runt sina stora gårdar.

Gustav II Adolf 1600

Den svenska armén rustades upp, mot uppror och danska härar. Sveriges konung Gustav II Adolf sade följande till riksdagen 1617:

"I utav adeln och I andre, som frie gods till att hava begären, vad trängens I här rivens och sliten om ynka få gårdar?"

Rödjer eder

"Drager dit till desse land, och rödjer eder så stora gods som eder själv lyster, och vars och ens makt tillåter!"

"Jag skall eder med privilegier och frihet försörja, hjälpa och all gunst bevisa."

30-årigt krig 1618

Sveriges konung och svenska högadeln, beordrade den välutrustade svenska armén och flottan att gå ut i erövringskrig.

Det blev ett fruktansvärt elände i Sverige och hela Mellaneuropa, med svält, pest och död i krigets spår.

Stora områden erövrades vid Östersjökusten. Svenska staten och högadeln lade under sig jättelika jordegendomar.

Den tog upp tullar vid hamnstäderna. Det svenska stormaktsväldet var som störst 1658.

Svanaholm 1672

Sunnerås var vid tiden 1672 ett halvt mantal frälse, ägt av Svanaholms Säteri. Frälse-bonden brukade frälsehemmanet, d v s arrenderade Sunnerås, som ägdes av någon inom adeln.

Ett säteri var en benämning på en gård som beboddes av en frälseperson, frælsi frälst från skatt.

Markerna famnade både nuvarande Sunnerås och grannens marker, med ängar bortom Sunneråsbäcken, skogen kring Tjuvabacken, Kvarnhem och Skogsborg.

Sydsluttningen vid Rådjursängen var bördig mark, och gav god avkastning. Andra marker kunde användas till bete.

Geometrisk delineation 1685

Skrivstil

Under 1600-talet var skrivstilen för oss svårtydd. Dessutom talade folk i gemen på ett annat sätt, mer bokstavligt. De använde för oss ålderdomliga ord och var inte skrivkunniga.

Det fanns särskilt skrivkunniga skrivare förutom präster och klockare. Att fatta något på pränt, var en högtidlig handling, och deras skriftspråk blev därefter. Bindestreck beteknas med "

Råå och röör

Råå och röörs hemman kommer av fornsvenskans ra, stång, råmärke, att beteckna gränslinjer mellan socknar, byamarker eller jordegendomar till olika skifteslag. Det kan vara råmärken, röse eller råvisare.

Geometrisk delineation är geometrisk avgränsning. Bokstaven Q användes ofta istället för K. Att skriva dubbla ss gjordes på tyskt vis med ß.

Stormaktsvälde1700

Kung Karl XII hade blivit kung i stormakten Sverige år 1700. Samtidigt anfölls det svenska stormaktsväldet från flera håll efter en längre fredsperiod.

När kungen blev skjuten 1718 och Sverige slöt fred 1720, rasade det svenska stormaktsväldet samman.

Charta 1785

Concept Charta

Uppå

Frälse Hemmanet

Sönnerås Uti

Jönkjöpings Lähn

Wässboo Härad och Åhs Sockn

författad i Augusti År 1785

af

Nils Jacob Liedbeck:

Kara

By

Bys

Ägor

GÅ

HÄR

EFTER

Sä=

teri=

et.

Swana=

holms

Ägor

Följa

här

Ut

med

Charta 1785

Tändsticka 1844

Säkerhetständstickor Dessa uppfanns av svensken Gepasch. Stickan var impregnerad med paraffin och tändsatsen bestod av kaliumklorat, svavel, lim och fyllnadsämnen.

Folkskola 1848

Allt sedan mitten av 1600-talet fanns det stadgat i kyrkolagen, att klockaren skulle lära barnen läsa i bok och prästen hålla förhör. I bygden vandrade dessutom någon skolmästare omkring och höll skola.

Året 1848 föreskrevs, att minst en folkskola måste inrättas i var socken, och att alla föräldrar måste låta sina barn få undervisning. Någon skolmat erbjöds icke, utan var och en fick ta med sig det de hade hemmavid.

Vävstol 1850

Förlag blev ett slags hemarbete, där en storbonde lämnade ut ull eller bomullsgarn till torpare i stugorna, och där torparna sedan fick spinna och väva tyger. När de lämnade de färdiga tygerna, fick de betalt.

Knallar gick sedan runt i gårdarna och sålde varorna: tråd, band, och tyger till bönder som inte längre gjorde sina tyger själva. Vid vattendrag kunde storbonden låta anlägga en textilfabrik.

Vattenkraften hade länge varit mycket viktig för folk, att driva sina kvarnar, sågverk, med mera. Väderkvarnar var mindre tillförlitliga, men användes där inga vattenfall fanns.

Fotogenlampa 1860

Fotogenlampan kom i bruk på 1860-talet. Det blev lättare att läsa böcker och tidningar, eller att spinna, sy och väva under korta kvällstimmar.

Fotografiet Denna upptäckt skulle få stor betydelse för familje- o släktgemenskapen. I början var det bara skickliga kemister, som kunde preparera kopparplåtar med ljuskänsligt material, o framkalla dem.

Dynamiten Den uppfanns av Alfred Nobel, och skulle få stor betydelse för stengrunder och krig.

Respassen inrikes och utrikes avskaffades. Nu fick folk lov att röra sig fritt inom och utom riket, ända fram till 1914. Men det var inte allom givet, att ha råd med långa, tidskrävande resor. 

Karta 1879

Slingrigt värre. Då ringlade sig Sunneråsbäcken fram runt Sunnerås. Stora vägen ringlade sig också fram genom sank skog.

Vägen förbi Sunnerås var farbar bort till Snöstorp och vidare. Utmed den vägen låg fortfarande åkerlappar oskiftade som syns på kartan. Där fanns också små torp.

Mangårdsbyggnaden vid Sunnerås var inte tillbygd ännu. Utrymmen för att spinna och väva var begränsade. En mindre ladugård låg utmed vägen till Snöstorp.

Vid granngården Sunnerås 2:1 nedan, låg den gamla ladugården på sin nuvarande plats. En stor, bred väg ledde från stora vägen mot Tjuvabacken.

Skyttebo skola 1898

Bilden ovan visar eleverna vid ett sommarförhör i Skyttebo skola, Ås församling, 1898.

I övre raden: Johna Pettersson, Algot Svensson, lärarinnan Matilda Nilsson och Nathanael Tholander.

I andra raden: Anette Johansson, Edit Nord, Anna Danielsson, Justus Söderlund, Karl Svensson, Agaton Andersson, John Svensson, Matilda Svensson och Beda Larsson.

I främre raden: Anna Andersson, Edith Eriksson, Hanna Johansson, Edit Nilsson, Judith Danielsson, Anna Andersson, Mimmi Johansson, Anna Larsson, Anna Danielsson, Sigrid Alm och Ruth Johansson.

Förr var det vanligt med fler än en skola i socknarna. Så var det också i Västboås, där södra delen av socknen hade sin skola i Skyttebo, Sporda.

Från Skyttebo skola ser du här ett skolkort från 1898, som tagits av "Jonas på Hyltan". Bilden visar elever som samlats till ett så kallat sommarförhör, då ungdomarna fick möta upp till förhör även under ferierna.

Lärarinna

Matilda Nilsson var lärarinna, och hon var ganska sträng, fast hon hade en del favoriter bland barnen i klassen som hon omhuldade.

Kristendomsundervisningen: var ett av huvudämnena, men barnen fick också lära sig de fyra räknesätten, och till och med rita och måla ibland. Men kunde eleverna inte sina läxor, så fick de sitta kvar och läsa sedan de andra gått hem för dagen.

På Gustaf Adolfsdagen: hissades flaggan och skolbarnen sjöng Gustav Adolfs fältpsalm "Förfäres ej du lilla hop".

Under rasterna: fick flickorna ibland städa och pojkarna hugga ved. Men visst fick de utnyttja många raster efter eget val, och då brukade de hålla till i skogen, där pojkarna byggde riskojor, dit endast utvalda flickor fick komma på besök. Men helst ville pojkarna vara ensamma om sina hyddor.

På vintrarna åkte barnen skridskor på ett intilliggande kärr. Någon vacker sommardag tog lärarinnan sina elever med sig på en utflykt. Ibland samlades gruppen på ett berg i östergårds skog som kallades Hagaberg. Därifrån kunde de se Bolmen och Bolmsö kyrka.

1924 flyttade folkskolan till Slättahult, där nytt skolhus då byggdes. Men småskolan fortsatte i Skyttebo flera år därefter.

Skola 1905

Ås småskoleklass året 1905 vid sockenstugan i Karaby. Bilden är tagen strax öster om Ås kyrka. Lärarinnan var Hilma Andersson.

Stående från vänster:

1 Valfrid Kraft-Karaby

2 Edgar Melin-Svanaholm

3 Judit Johansson-Svanaholm

4 John Glans-Billarp

5 Janne Larsson-Svanaholm

6 Sigfrida Pettersson-Svanaholm

7 Rut Johansson-Karaby

Sittande från vänster:

8 Rut Magnusson-Svanaholm

9 Olga Dal-Billarp

10 Rut Andersson-Karaby

11 Betty Johansson-Karaby

Endast varannan dag gick barnen i skolan, eftersom lärarinnan hade klass ett ena dagen och klass två den andra dagen i byarna Svanaholm, Karaby och Billarp.

Sunnerås 1908

En större ladugård vid Sunnerås 1:2 byggdes redan 1908, och den gamla vid gårdens brygghus revs. Det investerades väldigt mycket i nya och större ladugårdar, detta fredens århundrande som man spådde.

Ladugårdarna byggdes på stabila stengrunder, väldiga stenblock som sprängts loss och formats med huggmejslar till kuber att placera på varandra. Det var ett fruktansvärt slitjobb med hävstänger och taljor. Den enda kraftfulla maskin man hade på den tiden var hästen.

Johan Gustavsson 59 född 1849, hade som 19-åring övertagit Sunnerås 1:2 efter sin far, 40 år tidigare. Nu året 1908 var han gift sedan 30 år tillbaka, med Eva Christina Andersdotter 51 år född 1857.

De hade fått 11 barn tillsammans här på gården, varav åtta var i livet. Dessutom bodde på gården småskollärarinnan Anna Maria Johansdotter 82 år från Lillaryd.

Gladergården 1908

Gladergården i Sunnerås 2:1, var under tillbyggnad också omkring 1908. Sten fanns det gott om här i Småland, till bastanta grunder och murar. Det krävdes stor yrkesskicklighet och styrka att kunna spräcka stenblock till stora kuber, frakta dem till husgrunderna, där de skulle staplas ovanpå varandra.

Ägare till Gladergården då var Johan Johannesson 58 år, gift sedan 25 år tillbaka med Eva Danielsdotter 48 år.

Deras barn var Janne 24 år, Axel 22, Anton 18, Algot 17, Viktor 15 och Justus 11 år. Janne och Viktor skulle senare komma att överta gården.

Trädgårdstorpet 1911

Här pågår ett ladugårdsbygge vid Trädgårdstorpet i Ås socken 1911. Ladugården byggdes helt för hand.

Vi ser från vänster: 1 Viktor Eriksson från Svanaholm med dåtidens modernitet –en bågsåg av järn, 2 Anders Petter Johansson från Tursbo, 3 August Johansson från Odlingsberg, 4 Gottfrid Johansson från Sunnaryd, känd färjförare i många år samt 5 gårdsägaren Nils Johan Karlsson som har gamla sortens såg kallad spännsåg med träbåge.

Det var säkert ett gediget arbete som utfördes på den tiden, för ladugården står fortfarande kvar och är i mycket gott skick.

Beskåda gärna dessa skickligt uppförda ladugårdar, med väldiga stenblock som husgrunder. Men numera finns där inga djur längre. Småbönder har blivit olönsamma i industialismens tidevarv.

Allmogespelman

Bengt Johan Nilsson. Han levde under åren 1840 till 1916 i Västboås, men var född i Lilla Håv på Bolmsö.

Redan som 6-åring spelade Bengt Johan på en lånad fiol. Sedan köpte han en spräckt fiol för 18 skilling. Nästa fiol kostade 5 kronor.

Sin första undervisning fick Bengt Johan av en spelman som hette Bylander.

På gillen och kalas kunde Bengt Johan liva upp stämningen med glada visor och fiolmusik till dans. Han spelade ofta tillsammans med bondespelmannen Anders Säf.

Bengt Johan blev arrendator vid Ås prästgård under prästen Östbergs tid.

Backstuguhjon

Gamle prosten Östberg ersattes efter sin död av prosten Sandström, som hade egen arrendator med sig till Ås prästgård.

Bengt Johan 55 med familj blev förvisad av Sandström som backstuguhjon till församlingens ägor i Bäckanäs år 1895.

I staden Lund deltog Bengt Johan vid den stora spelmansträffen 1907, varvid han erhöll hela 10 kronor till resor och familjen hemma i backstugan.

Bengt Johan Nilsson avled fattig i armod, som backstuguhjon i Bäckanäs den 13 mars 1916, sörjd av åldrig maka och fyra barn.

Kvarn 1913

Kvarnen vid Sunnerås har anor sedan 1400-talet, men en ny byggdes vid forsen 1913. Förste mjölnaren i nya kvarnen blev John Verner Karlsson 27 år, född 1886. Han gifte sig året efter med Gertrud Teresia Karlsson 31 år, och fick fyra barn.

Att vara mjölnare, var ett viktigt yrke här i Ås socken. Det ser man på den stora kvarnbyggnaden, och på de stora dammanläggningarna som skulle ge vattenkraft till kvarnen året runt. Kvarnen skulle komma att vara i drift fram till sommaren 1955, alltså i hela 42 år.

Motorcykel 1923

Motorcykel skaffade Viktor Johansson-Glader 30 år 1923, och i sidovagnen syns brorsdöttrarna Edith-8 och Vera-5, Hanna-28 och lille Gunnar - drygt 2 år.

De bodde på Gladergården 2:1 ovan, men nu var det 15 år senare. Sönerna Janne och Viktor hade övertagit gården från fadern Johan Johannesson 1915. Janne gifte sig då samtidigt med Johanna Mathilda Söderlund kallad Hanna.

Vid Sunneråsbäcken byggde bröderna en turbindriven snickarverkstad med remdrift. Med linor kunde den även driva ett sågverk, och ett tröskverk i ladugården 200 meter bort. Dessutom kopplade de in en generator, som gav 110 volt elström till hela gården.

Emmhult 1921

Vid väggen till en parstuga vid Emmhult poserade år 1921, från vänster Ester Elisabeth 31 år född 1890 i en vacker blus med krås.

Hennes föräldrar var tegelmästare Sven Persson vid Emmhult som dog redan 1916, och Elna Olsdotter som sitter bredvid och var 68 år född 1849. Marianne Charlotte 48 år född 1873 står bakom i vit blus med rosetter.

Emmhult 1930

Parstugan vid Emmhult, Karaby, Lunnagård 6:1 vid tegelbruket omkring 1930, byggdes 1880, men var nu 50 år gammal, och skulle komma att rivas på 1950-talet.

Vid dörren står troligen Marianne Charlotte 57 år tillsammans med mor Elna Olsdotter 77 år, som alltså varit änka sedan 14 år tillbaka.

Herman Zackeus Pehrsson avled 1946, bara 59 år gammal. Han var född 1887 vid Sunnerås Skogsborg. Närmast sörjande var hustrun Maria Natalia Nilsdotter 56 år.

Hermans föräldrar var tegelmästaren Sven Persson död sedan 30 år och Elna Olsdotter, död sedan 14 år, som bott i den nu fallfärdiga stugan Emmhult bakom Skogsborg.

Trafikolycka 1940

På den gamla grusvägen, som på 1940-talet gjo rde en krok förbi Emmhult och Skogsborg, körde allt fler bilar av olika slag. Det var en huvudled mellan flera tätorter, men vägen var inte byggd för dåtidens fartvidunder, snarare för cykel, häst och vagn

Personbilen kom från Hallands län och lastbilen med kolsäcken på taket från Värnamo i Jönköpings län. Den drevs troligen med gengas.

Militär i diket

En grå lastbil med militärer på flaket, körde genom ett kraftigt räcke ner i ett djupt dike.

Bekymrade krigare stod på ängen bredvid och beskådade bilvraket. Troligen blev ingen skadad mer än lastbilen.

Genom is

Över isen till alla öar med bondskog, fanns inga vägar. Skulle man ta sig dit för att hämta tunga stockar, var det enda praktiska alternativet, att frakta dem på lastbil de få vintrar som isen bar.

Men bröderna Edvardssons stora timmerbil brakade genom isen vid Slättasjöarna, som tur var nära stranden.

Vedtransport

Hur ska man få upp bilen? Det undrade man nog. Först blev det att bärga virket, och sedan dra upp lastbilen med kraftiga traktorer. Sådana hade så smått börjat ersätta hästarna i jordbruket.

Numera använder man bara trktorer till att dra virke på isen från öarna.

Bilkrock

Vid en olycksdrabbad kurva, i Svanaholm krockade en bil, osäkert vilken sort. Poliskonstapel Tage Gedda kom och inspekterade förödelsen, liksom ägaren och bonden i huset intill.

Vid vänstertrafik var denna kurva skymd av en bergknalle för mötande bilar som genade i kurvan. Vägen jämnades så småningom till av duktiga vägarbetare.

Grävmaskin

Jo, grävmaskinen, var bra att ta till, mest vid vägarbeten. Men som sagt, linorna kunde slira eller gå av. När man byggde en väg, behövdes mycket folk i arbete.

Karl-Erik Stål står i dörröppningen, Harald Lönnegård på förarplatsen, Allan Knutsson under vajerhjulen, bergsprängare Knut Johansson med benen i kors, och många fler.

Stenlyft då

Smålänningen var tvungen att vara klipsk, för att överleva i sitt karga landskap. Stenarna måste bort från åkermarken, innan bonden kunde sätta nya fina plogen i jorden.

Johannes Bengtsson från Bro i södra Hestra socken, levde mellan 1845-1920. Denne man konstruerade "Jätten" som kunde lyfta stenblock och stubbar, med mera. Den finns lite varstans i ladugårdarna i Småland. En minnessten över denna geniala uppfinning, finns rest i Bro.

Stenlyft

Men det fanns, alltför stora stenblock, som behövde flyttas bort. Då växlade man om motorn i en gammal lastbil till lågväxel, monterde en järnställning på lastflaket, och med kraftiga block orkade bilen lyfta stenbumlingen.

Sten Johansson med spaden, och en okänd man i hatt, ser på när Augustin Jonsson lyfter den väldiga stenen upp på flaket. Gamla lastbilar kunde man ha till litet av varje.

Skogsarbete

Tidigare hade man fällt träd med svansen, ett långt sågblad ofta med handtag i bägge ändar. Då var man två, om det hårda arbetet.

Det blev en omvälvande förändring i skogsbruket, när motorsågen kom. En - oftast man - fällde mycket fortare ett träd, än vad två gjort tidigare. Men den var för tung för att kvista med, så gamla yxan måste vara med. Du ser här Josef Klöfver, Hjalmar Andersson, okänd, Hugo Palm och Janne Andersson.

Dikessprängning

Grävmaskinerna var för stora och klumpiga, för att ta med ut i skogen. Dessutom kunde en vajer som drog i skopan, slira eller slitas av.

Därför sprängde man hellre allt möjligt, stenar, stubbar, utdikningar i slogen, avloppsdiken, med mera. Sedan gick det lättare att gräva för hand.

Länsjägmästare Åke Hallander var först på plats att inspektera skotten. Troligen var det bergsprängare Knut Johansson som fyrat av.

Schaktmaskin

Fritjof i Bökhult var en vida välkänd person i bygden omkring Sunnerås och Ås. Någon kraftig schaktmaskin som kunde dra upp lastbilar ur isen ägde han inte, men i övrigt samlade han på otroliga mängder av saker där han bodde.

Tvål o vatten

Många var de som for och hälsade på Fritjof i Bökhult, ett riktigt original av den gamla sorten. Hygien var inte hans grej, och många historier berättas fortfarande om honom. Sant eller osant ska vara osagt. Hur var det med musen i mjölkkannan?

Skogsborg 1952

Skogsborg var omgärdad av tät skog året 1952. Stugan bakom var då riven, men ladugården står kvar. På lilla åkerlappen betade en ensam ko, och längre bort kan man se kärvar på tork.

Stora vägen nederst till vänster gick inte längre in om Skogsborg, utan var dragen rakt fram. Men fortfarande var den en grusväg med gräs i mitten.

Sunnerås 1952

Så här såg Sunnerås 1:2 ut omkring 1952, med utsikt från en dubbeldäckare. Vägen förbi ladugården mot Snöstorp var väl använd av häst och vagn.

Gladergården 1952

Gladergården 2:1 bredvid, där hade bröderna Janne och Viktor Johansson övertagit gården året 1915, och byggt sig en snickarverkstad  och ett el-verk, drivet av vatten borta vid Sunneråsbäcken.

Gladergården 1952

Det var en vacker gård välskött av de skickliga snickarbröderna Janne och Viktor. De tillverkade också snickarglädje till andra gårdar i bygden, som fortfarande finns kvar.

Jordbruk 1954

Vid Gladergården liksom vid andra större gårdar 1954, bedrevs också jordbruk. Säd skulle man så, slå, räfsa, torka, tröska och mala vid kvarnen. Även hästen skulle ha sitt av halm, för att orka med det tunga arbetet.

Mjölka

Korna skulle också ha halm, för att kunna producera mjölk. Vid den här tiden kunde man investera i en mjölkmaskin, vilket gjorde arbetet mycket lättare.

Gårdsauktion 1956

Hos Kraft vid Baggaris var det en stor gårdsauktion 1956. Här såldes jordbruksmaskiner, kor, med mera. Auktionsförrättare var den slagfärdige Erik Elf. Den enda kvinnan vid auktionen var Gunnel Svensson som skrev protokoll.

Dessutom kunde man se Algot Johansson i Karaby, Nils Andersson i Ås, Erik Stål i Ås, Primus Johansson i Karaby, Gustav Andersson i Ås, med flera.

Mycket att se

Folk i hatt och rymliga byxor gick runt och beskådade allt som var till försäljning, samtidigt som man kom i samspråk. Det fanns mycket att prata om. Många bönder blev bortrationaliserade vid den här tiden.

Bland alla på auktionen kunde man skymta Algot Johansson i Svanaholm, Gustav Andersson i Ås, Lennart Forsbring i Sporda, och många flera.

Talldungen

I Tallberga fanns en syfabrik på 1950-talet, där kvinnor i byn kunde arbeta. Här ser vi dem under en fikapaus, när de lyssnar på radion.

Från vänster i nedre raden ser vi: Helga Kraft, Vivi Gudmundsson, Ingrid i Lillaryd, Ing-Marie i Sandvik och Iris Malm. Överst skymtar vi: Siv Andersson, Tora och Lissi Nilsson.

Vävdamer

Under 1950-talet träffades man ofta, med olika hantverk. Här vävde de dukar, men även trasmattor och annat som behövdes hemma. TV var inte aktuellt då.

Vilka var de? Margareta Karlsson, Gunborg Häger, Ing-Britt Karlsson, Vera Johansson, Vivan Johansson och Rut Albertsson.

Snickarkurs

Även karlarna träffades ofta under 1950-talet, med olika hantverk. Här snickrades bland annat moraklockor.

Du ser här: Ingvar Johansson, Bertil Ek - specerihandlare, Håkan Gunnarsson, Gösta Hansson, Erling Melin-skymd, Knut Johansson, Göran Gustavsson, Ture Malm - skomakare, Bengt Almgren och Lennart Lundborg.

Telefonister 1965

De visste det mesta om allt folket i byn, sedan telefonen blivit varje hushålls egendom under de gångna 10 åren. Dessutom kunde de nog också ge svar på andra frågor, som det pratats om per telefon. 

Vilka var de? Barbro Nilsson, Anita Johansson, Ingrid Svensson, Gunvor Johansson i Dravö och Alice Sjöberg som ägde huset vid kyrkan, i vilket telefonstationen låg.